Jissses vad man glömmer fort hur det var att ha valp! Nu är det ganska exakt en vecka sedan lille Pekka satte sina första tassavtryck i den skånska myllan.
Vi åkte upp förra fredagen när barnen hade åkt till skolan och på vägen upp körde vi in en tur till Ullared för att köpa BackOnTrack-täcken….tyvärr hade de inte dessa längre men det bidde som vanligt en massa annat bra att ha 🙂 och plötsligt hade det gått några timmar men eftersom vi ändå bara skulle landa till på hotellet så stressade vi inte upp. Dock SMSade Sara (Pekkas uppfödare) och frågade om vi inte ville komma förbi redan på fredagskvällen, så då blev det lite mer fart på oss. Dock lyckade vi tajma in alla köer och märkliga vägar så vi kom inte till Sara förrän kl 22.00 på kvällen, men hon var snäll och bjöd på pizza och vi fick äntligen se vår lille valp och hans syskon! Dock var det både mörk och kallt, men vi blev glada att vi fick chans att sitta ner och prata med Sara i lugn och ro och lära känna henne lite mer….Tycker det är bra om man har en bra relation med sin uppfödare och Sara kändes seriös och mycket kunnig på hund och kelpie. 🙂
Efter en skön natt och en god frukost blev det så dags att åka tillbaka och hämta vår valp och Larrys valp Bob som vi lovat ta med hem till Skåne.
Efter att ha fixat alla papper och kollat på valparna körde vi för att möta FinnHugo och AnneLise vid en anvisad GPSkordinatpunkt men eftersom vi fick problem med dels satelitimottagningen och koordinaterna visade rakt ut i en sjö så gick tiden och vi beslutade att träffas på vägen och sedan köra hem till Drammen istället för att träna sök som tänkt.
Väl hemma i Drammen fick grabbarna bus träffa Cånny, Hyper, Rafter och Matti. Och det märktes att de var vana vid andra hundar för det var klara signaler. Cånny och Pekka fann varandra direkt och det märktes att Pekka var som Sara och Maria berättat den mest framåt av grabbarna. Dock blev Bob mer och mer hemtam han också och jag blev själv väldigt förtjust i honom. En lite mer förnuftig kille som tänker INNAN han handlar 😉 vilket inte är Pekkas starka sida….
Efter en tur med de gamla hundarna så blev det dags för middag och det blev Backalau….en underbart god fiskgryta som är en norsk specialitet 🙂 och det blev en trevlig kväll med mycket snackande och valpmys inna mina ögon gick i kors oc vi gick och la oss. Sov som en stock och det gjorde valparna också, så dett bådade ju gott tyckte vi….;)
Eftersom vi under kvällen pratat med Heidi som ville vara hemma med Ebba och fått reda på att hon hade fått 40°feber och flunsan så körde vi hem direkt efter frukost. Hemfärden gick mycket bra och i hjärnarp träffade vi Larry för överlämnadet av Bob. det känndes lite vemodigt att lämna över honom då jag verkligen gillade den killen….Men vi ska träffas och träna lite vallning till sommaren lovade Larry 🙂
När vi kom hem var det spännande att se hur Ebba skulle reagera men det gick fint….inte för hon drekt jublade av lycka men hon varsnäll med bestämd precis som hon fostrat Cånny.
första kvällen blev en hel del bus och stök. Han lärde även Cånny att morra första kvällen….Cånny är en snäll själ och har i princip aldrig morrat i sitt liv mer än vid kamplek. Denna kvällen gick lille Pekka och undersökte Cånny och trodde väl han var en tik och tog ett tag om pungen i tron att det var nåt juver….vilket fick Cånny att skrika till och fara iväg…Pekka sprang efter och då morrade Cånny i ren affekt och lille Pekka slängde sig ner på rygg….Cånny tittade förvånat på Pekka och sedan på mig precis som han undrade vad han nu gjort….och Pekka studsade upp igen och Cånny morrade igen och Pekka på rygg igen. Nu gick det upp ett liljeholmens på Cånny och han morrade igen och Pekka log kvar….Nu tittade Cånny stolt upp på mig och insåg att han hittat ett litet ”vapen” mot den lille huggormen….
Så nu morrar han lite då och då på Pekka, fast det är tur Pekka inte är så stor ännu så han ser Cånnys svans för den hade nog avslöjat honom en aning ….. för den viftar hela tiden när han morrar….. Han är bara för go mitt lilla pyre ❤ .Den natten fick även Pekka sitt smeknamn Pavarotti efter en hel natts ylade och skrik…
enna veckan har Anders varit ledig så han har kunnat vara hemma och ägnat sig åt Pekka och det gick över förväntan med lugna nätter och rumsrenhet men tyvärr blev det en del bakslag i torsdags när han började jobba natten och de senate nätterna har det varit både ylande och att han kissat och bajsat i buren trots mååånga och ordentliga rasterundor innan och under nätterna. Tror det är för att de gamla hundarna alltid varit på extra spänn när Anders jobbar natt och voffar till för minsta ljud utifrån och det känner säkert Pekka 😦
Jag har inte fått så mycket kontakt med honom utan har hållit mig i bakgrunden så han präglas mer på Anders. Anders har oxå tränat en hel del och han tycker Pekka är en underbar hund med mycket kamp och glädje och nyfikenhet 🙂 Men i igår var jag i skogen och då fick jag äran att köra några grundövningar med Pekka då Anders jobbat natt och hade jouren. Och det var en ren fröjd att se den lille gynnaren glatt springa ut och hitta sin figge 🙂 Kan bli hur bra som helst :))
Allmänt tycker jag att Pekka är en go liten kille med MYCKET go i och det är inte många stunder jag sett honom slappna av och stundtals har jag känt en viss ånger att jag sa ja till valp då jag redan har så mycket kring mig, och jag är glad att det är Anders valp………men nu medan jag suttit och bloggat här så kom han upp och ligger nu i famnen och har somnat det lilla hjärtegrynet…..så det kanske finns hopp ändå? Det är kanske tur ändå att man glömmer snabbt hur jobbigt det är med valpar….. och i synnerhet kelpievalpar…..
Nä dags för att natta sig för en ny stressig vecka…..
Sussa sött och nu hoppas jag få göra det jag oxå….
//Marie
Vilda flocken 